12 dagar kvar till dagen med stort D, min 18 årsdag.

Jag får mitt körkort betalt i födelsedagspresent och det är jag väldigt tacksam för, det är inte alla som får det. MEN... jag säger inte nej till någon söt tröja eller ett par fina skor, så detta är vad jag önskar mig i födelsedagspresent (ingen speciell ordning). Mest av allt vill jag ha ett nytt tävlingsschabrak till mina fina hästar. Kan säga att det senaste tävlingsschabraket jag köpte var sommaren 2011.

Ett par löparskor från Nike, gärna svarta med röda detaljer (rött är min favoritfärg).

Schabrak från Lamicell/Schabrak från Anna Scarpati/Schabrak från Equiline med bling (favoriten, tycker dock att priset är rätt saftigt)

En hoodie i en färg som håller sig bra.

Stickad tröja från Gant (marinblå eller någon annan fin färg)

Bruna låga primeboots (länk)

Mörkblå vår jacka - kan inte bestämma mig för vilken dock, men gillar nog den första mest.

Båda är från Vila - Padded jacket/Trenchcoat

 

Första klassen kändes väldigt pluttig och jag kanske inte red precis som jag skulle, men eftersom det var så lågt löste Linus det själv och det är en bra erfarenhet för honom. Jag har inte riktigt koll på avstånden, som ni säkert ser när Linus klämmer in ett extra galoppsprång ibland. Han är mer bekväm med att gå långt in i hindren och inte hoppa av tidigt när avstånden blir lite kluriga, det accepterar jag och avstånden är det vi ska jobba vidare på, det måste sitta innan vi kan gå upp i högre klasser.

 

 

Andra klassen kändes så grym! En riktigt klockren runda, som ni säkert ser är det några avstånd som blir knasiga här med, men annars är det mycket bättre än första klassen. Han överhoppar sig lite på oxern in i kombinationen, vilket gör att han inte riktigt hinner upp och därför är han i pyttelite i b-hindret när han är på väg upp med frambenen. I stort är det en fin runda som jag är väldigt nöjd över.

 

Överlag så har Linus en annan inställning till hinder nu, mer "det här fixar jag" än som det har varit förr när han har behövt stöd hela vägen fram till hindet. Det gör att jag blir kvar lite i handen och därför är han ibland i lite i hindren med frambenen när han är på väg upp, inget extremt, men han hinner alltså inte riktigt upp i tid. Det är något jag behöver anpassa mig till.

 

Det är sådana här filmer som gör att tårarna bara rinner, mot alla odds, så himla vackert.