Hallå, här ekar det tomt som vanligt. Mitt liv rullar på, men det rullar nästan för fort. Jag har bott i Karlstad i sju veckor nu och jag kan med handen på hjärtat säga att detta är det roligaste som har hänt mig. Jag älskar staden och jag älskar människorna jag lärt känna, så himla genuint snälla och ödmjuka hela bunten. Det är med lätthet jag vaknar och går upp ur sängen på morgonen. Universitetet är tufft, men det är kul. Det är en utmaning och det gillar jag, livet ska inte vara enkelt. Sen vet nog många vid detta laget att det är mycket festande här, det kan hända att folk går ut fyra dagar i veckan. Jag är lite mer realistisk (fokus på plugget och vill ju dessutom inte förstöra min kropp) och satsar därför på max en gång i veckan. Sen funkar det alltid att gå ut nykter och det är något som är underskattat. Festandet är ju lite en del i Universitet och man träffar alltid nya människor, vilket är superkul. 

 

Jag trivs verkligen här, men det jag skulle vilja ändra på är att få hit Lucky. Jag vet inte om jag har tid bara, lärarna rekommenderar att vi pluggar minst 40 timmar i veckan för att klara tentorna och sen vill jag ha lite tid över. Jag vill känna att jag har tid att hitta på saker, att jag har tid att umgås med människor, att jag har tid att träna, äta bra och må bra. Att slippa stressa helt enkelt och kunna hitta på lite spontana saker emellanåt. Får väl se hur länge jag kan klara mig utan min bästa vän, åker ju ändå hem ibland för att rida och mysa med honom. Saknar faktiskt inte hela träna/tävla grejen så mycket, utan jag saknar Lucky. Jag saknar pirret i magen och kraften som alltid finns i Lucky, viljan att göra exakt som matte vill. Jag saknar glädjen och lyckan som lyser när vi gör saker tillsammans. Det är inte för inte som jag kallar honom för min lycka.