Igår när vi åkte hem från Avesta lämnade vi Linus hos Annica (min dressyrtränare) för ett litet träningsläger på 2 veckor. Jag började såklart gråta när vi åkte därifrån och kände mig alldeles uppriven, det är helt sjukt vilka känslor man får för hästarna... Jag och Linus har något speciellt och jag tycker att det är jobbigt att vara borta från honom i en vecka bara, han är min bästa vän.