Linus har hoppat så jäkla bra och väl på slutet, är så stolt över honom. Nedanför hittar ni tre sekvens bilder från en träning för Louise Haaga den 17 mars, visst hoppar han helt awesome? Lägger även in filmen som bilderna kommer ifrån.
Imorgon åker jag och mamma med Linus till Lervik för årets första tävling! Bestämdes lite spontant förra veckan i och med att det inte är så många tävlingar i närheten av oss just nu. Jag rider en LC och en LB för att starta lite lätt. Linus är på topp just nu, så himla ambitiös, så det ska bli kul att se hur han går.
Idag har allt bara gått åt skogen. Jag tänkte rida Lucky på ängen, men det var för blött. Så då ändrade jag planen och red upp i skogen istället, tills mamma kom efter mig och sa att någon hade sett en björnhona och några ungar efter vägen, då var det bara att rida hem. Jag hade velat rida igenom Lucky ordentligt eftersom att vi ska tävla imorgon, men det fick jag ju bara glömma. Hatar att vi inte har någon ridbana. Jag känner att jag verkligen behöver det för att komma vidare och utvecklas mer, det känns som att jag har stannat lite i utvecklingen och då blir det inte roligt längre.
Jag ska som sagt tävla med Lucky imorgon, det blir två 110-klasser (varav en är lagklass). Det är div 2 och det har jag inte tävlat sen 2008. Jag hoppas att det går bra nu, mitt självförtroende behöver det efter förra helgen.
Idag har en gammal klasskompis till mig avlidit, så hemskt. Vi gick i samma klass i 2 år och jag kan inte förstå att hon är borta för alltid. Att bara få leva i 17 år är fan inte rättvist. Ikväll går tankarna till Linnea och hennes familj. Vila i frid.
Igår när vi åkte hem från Avesta lämnade vi Linus hos Annica (min dressyrtränare) för ett litet träningsläger på 2 veckor. Jag började såklart gråta när vi åkte därifrån och kände mig alldeles uppriven, det är helt sjukt vilka känslor man får för hästarna... Jag och Linus har något speciellt och jag tycker att det är jobbigt att vara borta från honom i en vecka bara, han är min bästa vän.
Jag har sedan en tid tillbaka varit sugen på en tatuering. Jag tycker dock att betydelselösa tatuering är något man inte borde ha, så jag skulle vilja ha något som hänger ihop med hästarna, speciellt Linus, som betyder så himla mycket för mig.
I så fall skulle det vara något på latin som det här:
Vädret är trist, motivationen är långt nere, självförtroendet har fått sig en törn - vad gör man då?
Jag brukar ta fram gamla bilder och filmer på mig när jag rider och titta på. När jag sedan fått mig ett gott skratt för hur det såg ut, tittar jag på nyare bilder och filmer. När jag märker att jag faktiskt har utvecklats mycket (och hästarna för den delen också) så brukar motivationen och självförtroendet sakta krypa tillbaka. För man kan faktiskt inte bara utvecklas framåt, man måste misslyckas och lära sig av sina misstag för att lyckas.
Mitt ridliv har tagit ett sånt stort kliv de senaste åren och det tack vare att jag har haft sådana fina hästar, med teknik och vilja utan dess like. Sommaren 2006 trodde jag aldrig i hela mitt liv att jag skulle vinna en LA, då hade jag inte ens vunnit en LC med ponnyn jag hade då. Nu står jag här, med mina underbart fina hästar som fortsätter att leverera, gång på gång och för två veckor sedan vann jag och Linus vår första LA.
Tror ni inte att jag inte kunde sova inatt bara för alla tankar som snurrade i huvudet? OM jag hade gjort så, OM jag bara hade tänkt så, så hade allt gått jättebra, men det är dags att släppa det nu och gå vidare. Alla gör fel ibland, allt blir inte alltid som man tänkt sig, men man måste acceptera det och gå vidare.
För ett tag sen såg jag den här på Facebook. Det är jag och min första ponny Mojje i början av filmen. Han stannade ganska mycket men han brukade alltid nolla lagklasserna, en riktigt "lag" klippa! Dock rev vi sista hindret i den här klassen. Tänk för guds skull på att det här var några år sen, 2007 tror jag att det var och då var jag bara 12 år.
Jösses vad kär jag blev i honom när vi provred, en svart lite bastant (haha) kille.
Jag hoppas att alla hade en fin valborg i underbart väder!
Min valborg blev skit, jag tappade min iphone i sjön när jag skulle känna på vattnet och självklart så kastade jag mig i efter den. Så jag fick världens chock av att jag tappade mobilen och världens chock av att det var kallt så ja, tog en varm dusch och fick låna kläder, men sen bad jag mamma skjutsa hem mig. Väl hemma blåste jag på iphonen med hårblåsen i flera timmar, samtidigt som jag tittade på Alcatraz och Vampire diares på datorn. Iphonen klarade sig dock, förutom att den ena högtalaren är trasig, men det kan jag leva med. Sen kan jag också tillägga att jag hade en ny klocka på mig som följde med ner i vattnet, den klarade sig också som tur var.
Jag och min vovve satt inne tills alla smällare blev tysta och så gick vi ut på en promenad, kan säga att jag var livrädd och att det var riktigt mörkt. Jag kände mig lite säkrare med min lilla vakt hund som viftar på svansen åt alla människor han ser.
Så vad lärde jag mig igår? Jo, att ha telefonen i en ficka som går att stänga.
Hjärnan går på högvarv, nationellt muntligt prov och prov i samhällsekonomi imorgon. Linus var superfin på dressyrträningen idag, han var dock ett riktigt monster i galoppen, märks tydligt att han har en STOR egen vilja.
Ska jag skratta eller gråta? Ett år kvar tills dagen med stort D, myndig, får ta körkort, får gå på krogen, sista året som ponnyryttare, sista året som junior, everything. Jag antar att allt kommer med bra och dåliga saker.
