Jag brukar ta fram gamla bilder och filmer på mig när jag rider och titta på. När jag sedan fått mig ett gott skratt för hur det såg ut, tittar jag på nyare bilder och filmer. När jag märker att jag faktiskt har utvecklats mycket (och hästarna för den delen också) så brukar motivationen och självförtroendet sakta krypa tillbaka. För man kan faktiskt inte bara utvecklas framåt, man måste misslyckas och lära sig av sina misstag för att lyckas.

Mitt ridliv har tagit ett sånt stort kliv de senaste åren och det tack vare att jag har haft sådana fina hästar, med teknik och vilja utan dess like. Sommaren 2006 trodde jag aldrig i hela mitt liv att jag skulle vinna en LA, då hade jag inte ens vunnit en LC med ponnyn jag hade då. Nu står jag här, med mina underbart fina hästar som fortsätter att leverera, gång på gång och för två veckor sedan vann jag och Linus vår första LA.