Dock gjorde jag en lite avramling, när jag skulle skritta av honom (!). En bom ramlade ner från ett stöd mitt framför ögonen på honom och han slängde sig åt sidan. Vi skrittade på långa tyglar och jag var trött, så jag ramlade rakt ner i backen, utan att ens förstå vad som hände förrän jag satt på marken. Såklart blev jag rejält rädd och sträckte mig nog i ryggen. Han reagerar extremt fort kan jag säga, väldigt mycket snabbare än jag.

Linus var fantastiskt jobbig! Gud vad dryg han är ibland alltså, hur lat som helst. När jag tillslut fick han att gå som jag ville, använda bakbenen och inte springa ifrån mig, var han helt amazing. Avslutade med två klockrena rundor på en 1,15 hög bana med två kombinationer och shit pommes frites alltså, min vita ponny kan göra vad som helst! Jag kan även avslöja att jag kände mig väldigt oövervinnlig efter de två rundorna och just nu känns det bara som att vi kan göra vad som helst.