Hej! Jag sitter för tillfället och lyssnar på musik i sängen, hade tänkt sätta på en film men det kommer bara leda till att jag inte kommer kunna sova. Vilket såklart inte är så bra när jag lär gå upp tidigt imorgon för att fortsätta tentaplugget. Ja, för vissa har inte höstlov som andra, vissa har tenta om en vecka och har läst 80 sidor av totalt 700. Då är det panik och stress som gäller, satt kvar i bibblan till klockan 6 idag och imorgon blir det en heldag med Emma. Sen tar jag mitt pick och pack för att dra mot Dalarna. Hoppträning med Lucky står på schemat på torsdag, sen en lugn helg med mammas mat och tokplugg inför tentan på måndag nästa vecka. 

 

Tentan jag gjorde i torsdags gick däremot riktigt bra! Det känns som att det skulle vara konstigt om jag inte klarar mig. Tentafesten efter var också grym och även halloweenfesten efter det... Jag vet att jag har sagt det förr, men jag säger det igen, jag total älskar människorna här. Jag körde på någon slags ballerina/black swan på halloween, med en mask i spets och en svart klänning med spets i ryggen. Jag försökte även sminka fram min nyckelben samt käkben och skugga fram ett strypmärke på halsen, det gick ju sådär. Kan säga att folk hade klätt ut sig helt galet bra!

 

I torsdags när vi tog taxi hem från krogen, frågade dock taxichauffören vilket land jag kommer ifrån. Det är inte första gången jag får en sådan kommentar så jag sa som det är, att ingen inom den närmaste generationen i min släkt är utländsk, han ville dock inte tro mig. Är grejen att jag är mökhårig och brunögd eller handlar det om ansiktsdrag? Han skulle se min bror som är blond och blåögd.

 

Gör min andra tenta nu på torsdag, nervös så det smäller om det.

Jag har fått ganska mycket frågor om själva nollningen som pågick under de första två veckorna. De som är sugna på universitet är förmodligen lite nyfikna på vad som faktiskt händer under nollningen. Så jag tänkte faktiskt dela med mig lite av vad som hände under nollningen.

Första dagen var ju bara för jobbig alltså. Nu kände jag ett par stycken sedan innan och jag visste vart jag skulle för introduktionen, så fjärilarna i magen var nog lite färre än vad det hade varit annars. När introduktionen var slut, sprang en hel drös med människor in genom dörrarna, sjungandes på det man nog skulle kunna säga är Karlstads studenters nationalsång, den får ni lära er när ni kommer hit, hehe. De förklarade vad som skulle hända under kvällen och att vi skulle bli indelade i olika grupper. När vi sedan gick ut från aulan, fick vi en lapp där det stod vilken grupp vi nu tillhörde. Ekonomerna hade då delats upp i 5: Gladiator, Shrek, Rocky, Pirates och Avatar. Jag blev splittrad från de jag kände direkt, då jag hamnade i Gladiator, fan tänkte jag. Vi möttes alla utanför skolan och som vanligt när man träffar massor med nervösa människor samtidigt så var det väldigt stelt. Alla visste vilken grupp de tillhörde, vi fick en liten goodiebag och lite allmän info om nollningen. Vi fick sedan en och en halv timme på oss att käka eller göra vad vi ville innan vi skulle dra igång kvällen.

 

Nollningen för oss (om jag inte minns fel) kostade 250 kr, då fick vi en nolle-tröja (som man ska bära under dessa två veckor) och vin blandat med jordgubbssaft i överflöd. Har hört/sett nu i efterhand att det är stor skillnad på vad det kostar mellan olika utbildningar och olika skolor.

 

Dagarna var uppdelade i olika delar, så första dagen körde vi mycket lära känna lekar med namn osv. Vi forsatte dagarna efter med bland annat campusvandring och stadsvandring, som i princip innebär att man får en liten rundtur. Efter några dagar hände en sak som vi blev så fruktansvärt chockade över, vill tyvärr inte säga vad det är (förstör liksom det roliga för nästa år), men det var sjukt skrämmande och roligt på samma gång. De flesta kvällarna avslutades på Karlekons (Karlstad Ekonomers studentförening) studentbar C.A.P.S, men t ex efter stadsvandringen så gick vi på barer/klubbar i stan. Det underbara med studentbaren är att den ligger på campus i huset bredvid mitt, så avståndet var mer än perfekt de första dagarna innan jag visste någonting om Karlstads geografi.

 

En kväll fick vi hela kvällen på oss att bygga en flotte, som skulle användas under det årliga flottracet, som hålls i slutet av nolllningen. Två personer från nollningsgruppen ska ta sig från ett ställe i älven till ett annat med hjälp av redskap på sin flotte och ingen fick ligga i vattnet. Vår flotte var dock den enda som sjönk och inte kom i mål alls, haha. Det var egentligen meningen att jag skulle paddla, men eftersom jag blev väldigt (!) förkyld efter första veckan valde jag att inte ligga och plaska i en kall älv. Vi avslutade sedan nollningsveckorna med en faddermiddag och utgång. 

 

Allt som allt innehåller nollningen mycket lekar, mycket sång och mycket vin. För er som är osäkra och tror att nollningen är förudmjukande? TÄNK OM. Under dessa två veckorna hände ingenting som någon kan anse är förudmjukande. Nollningen är alltid helt frivillig, man behöver inte dricka om man inte vill det och det finns ALLTID minst två nyktra faddrar. De nyktra faddrarna hade alltid stenkoll och vi fick inte ens gå hem själva om vi bara skulle till huset bredvid, vilket kändes väldigt tryggt. En stor del i nollningen är också att under nollningen pågår nollefrid. Det innebär att faddrarna inte får ha något som helst sexuellt umgänge med nollorna, om det skulle hända blir de personerna avstängda från resterande nollning. Det enda som jag uppfattade att andra tyckte var jobbigt var att om man inte bar sitt pannband med namn på, så skrev faddrarna ditt namn i pannan med tusch. 

 

Nollningen avslutas på riktigt efter en finsittning, som inom Karlekon kallas för Nollephesten. En finsittning innebär att man klär upp sig, mörk kostym gäller och för oss innebar det även att man fick en blinddate som har gått några terminer. 

 

Första dagen sa faddrarna till oss att det ofta är sin nollegrupp man hänger med under resterande 4 år, pfft tjena tänkte vi nog alla. Detta är dock sant (än så länge i alla fall) och vår grupp har hittat på en hel del skoj, inte bara nollorna emellan utan också faddrarna. Vi möts ute i bland och har sjukt kul tillsammans. Jag har sagt till många att ja, studentveckan var det roligaste jag har varit med om, men nollningen är 100 gånger bättre.

 

Har ni chansen att vara med på nollningen? Se till att ta den, jag lovar att ni inte kommer att ångra er om ni ger det en chans. 

 

Hallå, här ekar det tomt som vanligt. Mitt liv rullar på, men det rullar nästan för fort. Jag har bott i Karlstad i sju veckor nu och jag kan med handen på hjärtat säga att detta är det roligaste som har hänt mig. Jag älskar staden och jag älskar människorna jag lärt känna, så himla genuint snälla och ödmjuka hela bunten. Det är med lätthet jag vaknar och går upp ur sängen på morgonen. Universitetet är tufft, men det är kul. Det är en utmaning och det gillar jag, livet ska inte vara enkelt. Sen vet nog många vid detta laget att det är mycket festande här, det kan hända att folk går ut fyra dagar i veckan. Jag är lite mer realistisk (fokus på plugget och vill ju dessutom inte förstöra min kropp) och satsar därför på max en gång i veckan. Sen funkar det alltid att gå ut nykter och det är något som är underskattat. Festandet är ju lite en del i Universitet och man träffar alltid nya människor, vilket är superkul. 

 

Jag trivs verkligen här, men det jag skulle vilja ändra på är att få hit Lucky. Jag vet inte om jag har tid bara, lärarna rekommenderar att vi pluggar minst 40 timmar i veckan för att klara tentorna och sen vill jag ha lite tid över. Jag vill känna att jag har tid att hitta på saker, att jag har tid att umgås med människor, att jag har tid att träna, äta bra och må bra. Att slippa stressa helt enkelt och kunna hitta på lite spontana saker emellanåt. Får väl se hur länge jag kan klara mig utan min bästa vän, åker ju ändå hem ibland för att rida och mysa med honom. Saknar faktiskt inte hela träna/tävla grejen så mycket, utan jag saknar Lucky. Jag saknar pirret i magen och kraften som alltid finns i Lucky, viljan att göra exakt som matte vill. Jag saknar glädjen och lyckan som lyser när vi gör saker tillsammans. Det är inte för inte som jag kallar honom för min lycka.